Strombergs väg

Strombergs väg har fått sitt namn efter den tidigare landshövdingen Per Adam Stromberg (1751–1838), som tjänstgjorde som landshövding över Västerbotten mellan 1798 och 1811, med residens på Gran i Grubbe. Han blev en central gestalt i länets utveckling vid sekelskiftet 1800, särskilt genom sitt arbete med att modernisera jordbruk och markförvaltning. Under kriget 1808–1809 beskylldes Stromberg för att ha agerat för svagt mot den ryska ockupationsmakten, vilket ledde till att han avsattes från sitt ämbete. Senare bedömningar pekar dock på att hans diplomatiska agerande snarare bidrog till att skydda Umeå från ytterligare förstörelse. Efter sin avsättning bosatte han sig på sin nyuppförda gård Nydala nordost om Umeå, och sades därefter aldrig mer ha besökt staden. På Nydala anlade Stromberg en omfattande gårdsanläggning, uppkallad efter hans barndomshem. Gårdens huvudbyggnad – i folkmun kallad ”Schlotte” – var en tvåvåningsherrgård med flyglar och terrasserad trädgård. Vid Björnvägens norra ände finns fortfarande husgrunden kvar efter denna byggnad. Platsen är markerad med en informationstavla som berättar om gårdens historia, medan området i övrigt till stora delar har vuxit igen. Mellan Nydala och utsiktsplatsen på Hamrinsberget gick den så kallade Baronstigen. Enligt tradition vandrade Stromberg denna väg när han ville blicka ut över Umeå och sina ägor. När området Berghem planerades 1958 drogs en ny väg delvis efter samma sträckning som denna äldre stig. Vägen fick först arbetsnamnet Östervägen, men namngavs senare Strombergs väg för att hedra honom och den historiska förbindelseled han en gång använde mellan Nydala och Hamrinsberget.